Krönika: Då tar vi fram sågen..

Dags att summera första tredjedelen av Hockeyettan Södra. Som bekant har vissa lag startat bra medans andra kan ta fram bläcket till krisstämpeln. För visst har vi lite småöverraskningar i år. Tre – fyra lag har presterat långt sämre än förväntat medans ett par lag gått betydligt bättre.

Då höstmörkret nu sänker sig så tänker jag ge mina omdömen i form av boktips till fans och klubbar. Böcker att gotta ner sig med – framför brasan – och som något sätt knyter an till lagets prestation såhär långt.

 

 

Borås HC:

Se mig falla – Mons Kallentoft

En bok om ett desperat sökande. Ett sökande som leder in i en ostoppbar negativ spiral som verkar bottenlös. Ja, lite så känns Borås just nu. Efter att ha tagit ett par ”nödvändiga” segrar mot Hanhals och Dalen så har nu verkligheten kommit ikapp. Man har förvisso stått upp bra i vissa matcher men samtidigt gått in i ett helt minfält när man mötte Troja. BHC har således inlett lite över förväntan med tre segrar men en ryggradskänsla är nu att verkligheten börjar komma ikapp dem. När det står tjugotvå omgångar i tabellkolumnen tror jag inte BHC kommer vara speciellt mycket högre än sist eller näst sist. Inte många hade heller någon annan förväntan på laget och därför kan man inte heller säga att de underpresterat. De får två fina sågar av mig. Man har ändå förlorat matcher på ett sätt som ingen kan vara nöjd över.

Betyg:

 

Halmstad Hammers:

Din stund på jorden – Wilhelm Moberg

Wilhelm Mobergs om Albert Carlsson som prövat lyckan i Kalifornien men som på ålderns höst börjar se tillbaka. Se tillbaka på något som inte finns längre. Hammers är det lag som i särklass överraskat mest positivt i serien. Man har spelat hem sexton pinnar vilket inte kan ses annat som fantastiskt för Hammers. Dock har man nu haft sin stund på jorden. Man tog en liten ”mellanseger” mot Troja hemma och en trea mot det hopplösa bottengänget Tyringe. Men sen de tre inledande segrarna har trenden varit mer otydlig. Hammers är nog på väg neråt. Man har också i den inledande tredjedelen haft sin stund på jorden. Man har fått sina fifteen minutes of fame. Dock ska vi inte ta bort prestationen som laget gjort hittills. Den är anmärkningsvärt bra och mycket glädjande för hela serien. Men kommer den hålla?

Betyg:

 

Tyringe SoSS:

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

Det är väl svårt att tro att Tyringe gett sin in på sin sista resa. Men det är samtidigt svårt att hålla sig för skratt just nu. Likt Allan så uppträder Tyringe alldeles för charmig förvirrat och verkar ta alldeles för lätt på utmaningarna. Allan kunde alltid lösa de flesta situationer med dynamit. Tyringe har inte visat någon större tendens att lösa något alls just nu – även innefattande att dynamitanvändning är strikt reglerat i lag. Kanske är läge att be Allan om en tjänst så man får börja om med ett nytt Tyrs Hov. För är det något vi kan säga om saken hittills så är det att Tyringe har inlett serien under all kritik. Det är en sak att förlora matcher men att förlora matcher med fem, sex, sju mål är inte okej. Så dåligt är inget lag i ettan att man ska bli så överkörda. Jag delar ut betyget fem sågar till TSoSS. Man snuddar dock på en omvänd Hysénklass sex sågar. Sex sågar man eventuellt skulle kunna använda för att såga sig igenom isen. Från undersidan och upp. För just nu är man helt under den. Just nu är man som Hundraåringen. Man är ett underhållande objekt för de andra lagen att möta och samtidigt kan man inte annat än le åt det defensiva kaos som råder.

Betyg:

 

Hanhals IF:

Det lilla simsällskapet vid havet – Katie May

En roman som hyllar vänskapen och livet. En roman om feelgood helt enkelt. Kanske låter taskigt men jag tycker det beskriver Hanhals just nu. Man åker runt i södra Sverige och umgås lite bussigt med varandra. På åtta matcher har man inte lyckats skrapa ihop mer än fyra poäng – via två övertidsvinster. Man har således inte vunnit någon match under ordinarie tid. Trots detta så finns ingen större krisstämpel på inledningen. Förväntningarna på Kings är inte större. Ingen förväntar sig något mer än lite trevlig tid tillsammans. Speciellt inte efter att man blivit av med de spelare som sköt dem till Allettan förra året. Så med det så får de betyget feelgood. Man kan inte såga ett gäng som åker runt och har trevligt tillsammans. Det går bara inte.

Betyg:

 

Mörrums GOIS:

När alla klockor stannat – Ninni Schulman

I Hagfors kan det hända grejer. Ett efterlängtat bygdespel på landsbygden kan inte slå fel. Folk kommer komma dit för en trevlig stund. En trevlig stund som alldeles för sällan finns i de djupa landsbygdsskogarna. I Hagfors slutade denna bygdefest inte alls som förväntat. GOIS är Hockeyettans lilla bygdefest. Man gick ut och lanserade en realistisk satsning mot Allettan men vad hände? Elva poäng på åtta matcher är ingen katastrof. Men det är samtidigt inte imponerande. Man blandar och ger ganska ordentligt i de inledande matcherna och det känns som man inte bestämt sig för om man ska göra detta till en succé eller fiaskosäsong. Man ligger där och trycker vid event horizon – punkten av ingen återvändo i närheten av ett svart hål. Punkten där tiden börjar uppfattas som konstig på allvar. För så känns Gois hittills. Man har lagt sig i någon form av mellanmjölksnivå där man varken kan rosa eller risa. Man är i det läget att klockan avstannat i väntan på nytt besked. Ska den ticka på som förr eller ska verkligheten hinna ikapp dem? Lever man för mycket på Marcus Paulsson?

Betyg:

 

HC Dalen:

Ett högt pris – Donna Leon

Ett högt pris är en historia som sträcker sig årtionden bakåt i tiden. En historia fylld av kärlek, lögner och bedrägeri. En historia om mord i Venedigs innersta vrår dit få personer vågar sig. Ja, lite som Norrahammar. Dalen har väl inlett denna säsongen lite över förväntan ändå. Elva poäng på nio matcher sitter nog Per Gustafsson ändå ganska nöjd med. Vilket han också ska vara. Visst har man blandat och gett via väntade förluster mot topplag men också lika oväntade förluster mot bottenlag. Vi ska nog dock inte ha mycket större förväntningar på Dalen i år. Man betalade ett högt pris förra året – igen. För tyvärr är spelarflykt ett lika starkt vårtecken som gökens galande och Tussilagons blomstring. Dalen är kanske den klubb som varje år betalar det högsta priset för sin förmåga att få spelare att slå igenom. Tack vare detta enorma skattetryck kan man inte heller såga eller hylla Dalen för årets inledning. Man har helt enkelt nästan levererat efter förväntan.

Betyg:

 

Vimmerby HC:

En annan tid – Lee Child

Jack Reacher beger sig till sin fars hemstad för att besöka huset hans far växte upp i. På plats får han veta att det inte finns någon som kan tala om huruvida hans far någonsin bott i staden. Här börjar en jakt på det förflutna. En jakt på identitet. En jakt på svar för att kunna komma framåt. Vimmerby ligger nia med nio poäng inspelade. Förra året var man med i toppen. Konsekvensen av detta har blivit att tränare Peter Nordström lämnat och Mattias Lindén tagit över rodret. Lite förvånande då VHC faktiskt tappat i princip all spets sen förra året. Jag tycker inte VHC har direkt floppat i år utan faktiskt någorlunda levt upp till de rimliga förväntningarna man kan ha på laget. Man är i en annan tid nu med mindre spets i laget. Succétränaren Philippe Horsky blev klar som nygammal tränare i förmiddags och med honom så hoppas alla på en nystart. Men VHC är just nu tillbaka på ruta ett/två och söker sina rötter och på sikt kommer det bli bra igen. Därmed kan man inte såga lagets inledning på något anmärkningsvärt sätt. Frågan är nu om Horsky har ett magiskt trollspö med sig tillbaka och kan ge laget det självförtroende som fanns där förra året?

Betyg:

 

Tranås AIF:

Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson

TAIF:s inledning av söderettan har inget med handlingen i boken utan bara med rubriken. Tretton poäng och en sjätteplats har man orkat med såhär långt. Segrarna har kommit mot sämre motstånd förutom den pinnen man lyckades få med sig från Kalmar. Mot seriens topplag har man inte haft mycket att sätta emot. Således kan det tyckas att Tranås bör sågas med en sådär runt fyra sågar i betyg. Tyvärr kan jag inte göra det. För jag tycker Tranås har levererat enligt förväntning. Man är inte bättre än såhär. De enda som sett Tranås som någon form av seriefavorit är deras egna supportrar samt en och annan förvirrad expert i något stort hockeymagasin. Det är nu vi har sett hur deras bräckliga luftslott gått i luften. Det är nu luftslottet har sprängts. Det är nu det råder chockartad stämning bland fansen. Men vem mer är överraskad? Inte speciellt många.

Betyg:

 

Kallinge/Ronneby IF:

Till minne av en villkorslös kärlek – Jonas Gardell

En bok om familj. En familj som inte tror på svagheter. En familj som bygger ett heligt förbund som inte ska få brytas. En familj som bygger legender. Där har vi säsongens KRIF. Trots många tunga tapp så är man i år med i toppen. Sjutton poäng på åtta matcher är ett bra betyg för ett lag som kändes svagare än på länge. Dock inte svagare på det familjära planet i den heliga allians som finns mellan spelare, klubb och White Angels. För är det något som är klubbens styrka så är det den uppbackning man får av sin supporterklubb. I de flesta fall är jag skeptisk till att supporterklubbarna har så stor betydelse för en förening men i KRIF:s fall är jag beredd att backa på den punkten. För årets prestation skulle nog inte vara möjlig utan familjen och den vi-känsla man bygger upp. Därmed kan man sammanfatta lagets inledning med att man är still going strong. Visst, man har väl inte haft den tuffaste inledningen rent spelmässigt men man har ändå tagit de poäng man förväntades ta – förutom plumpen mot Hammers. Man ligger trea i serien. Därmed får KRIF inte många sågar av mig.

Betyg:

 

Kalmar HC:

Fifty shades of gray – E.L. James

Framgång attraherar. Inte någonstans blir väl detta så tydligt som i Fifty Shades of Gray. Någon liten miljard och en helikopter och vips så får man saker man annars bara kunde drömma om. Vips så får man människor att gå med på saker de kanske inte annars skulle gå med på. Vips så befinner man sig i livets grå zon. En grå zon som KHC hamnat i. Man har levererat bra prestationer med väldigt tveksamma sådana. KHC inleder med två raka segrar mot Vikings och VHC, för att sedan få märkligt svårt att knyta ihop matchen till deras egna fördel. Man har helt enkelt inte lyckats försvara sina ledningar under 60 minuter. Man har börjat fuska i arbetet och istället valt att försöka vara så grå som det bara går och hoppas på att motståndarna inte kommer kvittera. Oftast är detta ett tecken på att spelarna saknar lagkänsla. Man väljer att göra jobbet endast till 95% och då kommer pucken ramla in bakom en förr eller senare. Detta vurmande för de grå skepnaderna ledde också till att Lenny Eriksson fick lämna jobbet som tränare efter sex omgångar. I Kalmars fall är jag inte så säker på att denna manöver kommer lyckas fullt ut. Jag är inte alls säker på att Andreas Holfelt kommer vara den som får de grå nyanserna att övergå i pastell. Med tanke på vilken trupp KHC besitter så kan man inte annat än att utdela ett rätt bra sågbetyg.

Betyg:

 

Nybro Vikings IF:

Drakar lyfter i motvind – Frida Moisto

En bok om intriger, stolthet och hur långt man är beredd att gå. En bok om passion och hat som uppbackas av mäktiga krafter. Allt detta utspelar sig i en mellanstor svensk stad. Vikings har i och med KHC:s framgång fått sin stolthet hårt prövad. Man hade en neutral till negativ utveckling i många år tills man fick nog. Man skakade liv i både stolthet och passion till denna säsong. Man skulle visa KHC vem som var storebror. Så här långt får man säga att de lyckats. Nybro har gått som tåget. Man torskar i första matchten mot Kalmar men har sedan inte förlorat på ordinarie tid. Det tyder på styrka. Nybro har ett bra lag och laget har levererat. Man leder serien på nitton poäng efter att ha luggat Troja på extrapinnen i en match där två titaner visade den största respekt för varandra. Det säger något om årets Vikings och dess inledning. Det är inte många lag som Troja självmant spelar försiktigt mot. Men mot Nybro gör man det. Därför får Vikings också ett uselt sågbetyg. Det går helt enkelt inte att såga årets upplaga efter åtta omgångar. För Nybro har lyft i år. Nybro vågade utnyttja den ständiga motvinden man befann sig i – och göra något bra av den.

Betyg:

 

IF Troja/Ljungby:

På en ny nivå – Carin Hjulström

Frida – en dam strax under femtio – får oväntat ett toppjobb på Svenska Mässan. Ett jobb där hon måste hantera många olika viljor inför det stundande toppmötet. Detta leder till en tillvaro av oönskat kaos som måste hanteras. Troja har också haft sin dos av kaos genom åren. Det började med att supporterklubben gjorde revolt och tjurade ihop som små barn. Troja bytte ordförande inför denna säsongen – trots att den dåvarande bara varit på posten i ett år. Sannerligen har klubben haft organisatoriska utmaningar att handskas med – samtidigt som man degraderades från HA. I år har saker och ting börjat sätta sig. Det råder för tillfället full fredspipa mellan de flesta. Man har fått in mer spets i truppen samtidigt som man lyckades behålla många av de presterande spelarna från ifjol. Man sitter alltså åter rustade för ett avancemang. För Troja är på en ny nivå i år. Man har fått den individuella skickligheten som krävs för att blicka uppåt – samtidigt som man har kvar det starka laget. Detta har Troja bevisat genom sin fina inledning med arton poäng på åtta matcher. Bara slagna av Vikings. Därmed blir det också ett uselt sågbetyg. Finns faktiskt ingen anledning att anmärka på säsongsinledningen.

Betyg:

 

Det man kan säga hittills är att tre lag startat betydligt sämre än förväntat. Kalmar, Tyringe och Mörrum är de glada vinnarna av sågligan efter sådär åtta omgångar.

I bottenskiktet hittar vi de förväntade topplagen i Troja, Nybro och KRIF. Väldigt förvånande är att vi också hittar Hammers där. Ser man på arket så innehåller Hammers lika mycket kvalité som Uzbekiskt toapapper. Men man har lyckats skapa ett jäkla lag utifrån sina förutsättningar. Få tror väl att det kommer hålla men man kan ändå hoppas lite på att de blir årets Hanhals. Om inte annat för att Halmstad behöver lite positiva vindar i sitt idrottsliv.

I mellanskiktet hittar vi de som bara fått ett par tre sågar. De har levererat enligt förväntan. Dalen, Hanhals, Tranås och Vimmerby ligger på den nivå vi sannolikt kommer få se resten av säsongen. Det är lag som kommer ta sina poäng men över 40 omgångar kommer de inte utgöra något hot – varken uppåt eller nedåt. Därför får de också bara måttligt med sågar. Ja, den kan förmodligen lite bättre eller lite sämre men blandar man mellanmjölk med Fifty Shades of Gray så blir det ju sällan en meny för Nobel och de tallrikar av delikatesser som serveras i december. Man får nöja sig med att det blir en tallrik färglöst omgiven av vitt.

Ett par omgångar till och vi kommer få se en tabell som börjar sätta sig på allvar. De trender vi nu ser kommer hålla i sig till jul. Börjar man dala i tabellen nu så talar väldigt lite för att man lyckas vända den trenden. Börjar man få fart på sakerna så hinner man spela upp. Det är i regel mellan omgång 10 och 18 som serien avgörs i de stora dragen. Det är där den börjar påvisa vart lagen kommer hamna.

God Höst på er alla.

// Mr Troy

Följ Mr Troy på Twitter: @mrtroy15

Synpunkter – Åsikter – Tips? Mail to: mr.troy@div1hockey.com

 

Dela inlägg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

error

Gillar du Div1hockey? Följ oss på våra sociala medier så får du senaste nytt direkt!