Matchanalys: Halmstad HF – IF Troja/Ljungby

 

Då vad det avgjort och jag ska gå rakt på sak.

Grattis Hammers till en riktigt fin vinst. En vinst ni bara ska njuta av i ett par dagar.

Grattis Hammers till den fullträff ni fick in med strax över 4000 på läktaren som gjorde denna match lite extra minnesvärd.

Troja får stanna på Dånken på väg hem och köpa var sitt Happy Meal och hoppas att det medföljer någon tröstande leksak.

 

Första Perioden:

Hammers kom ut med en hel del självförtroende. Uppbackade av den fina publiksiffran så visade man direkt att man skulle sälja sig dyrt. Man satte till och med priset så högt att Troja inte skulle kunna syna en enda gång under perioden.

För om det var någon sekvens av matchen som Hammers faktiskt hade matchen – eller i alla fall något som kan liknas vid det – så var det just i första. Man fick tidigt med sig ett PP som gav laget extra energi de första minuterna tills den ivrigaste ivern så småningom lagt sig.

För efter de inledande minterna – där Troja upplevdes som aningen stressade – så jämnade spelet ut sig. Dock var det inte på något sätt ofarligt åt något håll. Hammers fick ett friläge som Ragnewall hanterade på bästa sätt och när det var William Romfors tur att få friläge så glänste Anton Malmborg i hemmakassen.

Men som sagt. Ju längre tiden gick desto jämnare blev det och det började nog lukta lite bortaledning när Hammers Jonas Fredriksson fick en tvåa för hakning. Här vägde just nu matchen åt Trojas håll.

Dock blev det inget med det. För det var Hammers som synade Trojas bluff. Efter 12.20 så pricksköt Hugo Johansson in 1-0 över Ragnewalls vänstra axel. Detta efter en droppass av Erik Åhlén.

Det var nog här som hemmalaget började ana att de kunde få de rödvita motståndarhästarna att diskas för galopp. För det var nu man började se att hemmalaget inte tänkte vika ner sig en tum.

Skott: 9-8

 

Andra Perioden:

Det går väl inte annat än att påstå att Troja var det laget som försökte. Men Hammers spelade smart. Hammers spelade med hjärta. Ja, stundtals vet jag inte om Hammers ens visste att de spelade hockey. Det enda de visste var att Troja skulle behöva jobba stenhårt för att få den där svarta saken över den röda linjen.

För andra perioden såg nämligen ut på följande vis. Troja försökte men kom aldrig riktigt i grepp på hemmalagets köttmur framför eget mål. När man väl fick insticken så var där redan minst tre föremål i vägen för pucken. När det skulle komma skott utifrån så låg Hammers yttrar mer eller mindre alltid i linjen och dödade därmed alla försök att från distans få in pucken.

Jo, Troja fick sina lägen. Ett ribbskott är ju alltid ett ribbskott men egentligen är ju inte det skottet närmare att bli mål än att skjuta två meter bredvid. De gånger pucken faktiskt gick igenom så hade Malmborg – enligt mina instruktioner – fyllt både fickor och kroppsveck med spik. Långa starka spikar faktiskt. Detta var ju andra kvällen i år som han spikade igen kassen med ett plank av yppersta kvalité.

Hade Hammers ingenting i andra då? Jo, det kan man säga. Med den uppenbara och smarta taktiken att inte riskera något förutom när tillfälle till kontring gavs. Då drog hammers kedja iväg som tre bålgetingar vars bakre del fått för stor dos tigerbalsam. För när de gick för kontring så tvekade de inte att ta de obekväma vägarna in.

Det var i vissa fall Malmborgs kollega Ragnewall som såg till att hemmalaget inte fick in en puck till i andra.

Skott: 13 – 13

 

Tredje Perioden:

Det var väl nu som vi alla trodde att Troja skulle komma ut med ett betydligt högre grundtempo. Men ack som vi bedrog oss. Trojas offensiv bestod till stora delar av ensamkörning där man förr eller senare fastnade i den hammerska köttmuren. Eller om man vänder på det. Hammers var ytterst skickliga på att störa bort de flesta av gästernas anfallsförsök.

De sista 20 minuterna såg ut på detta sätt. Troja ville och försökte men hade inte tempot och den där sista glöden för att få till en kvittering. Närmast kom Mattias Elfström efter 49.50 när han i princip fick öppet mål. Malmborg fick här göra matchens räddning. Malmborg räddade här alla tre poängen till hemmalaget.

De sista tio minuterna så kom aldrig Troja helt nära. Avsluten var helt enkelt för ofokuserade. Eller mer sanningsenligt – Hammers lät dem aldrig avsluta i lugn och ro.

Skott: 5 -7

Totalt: 27-28

 

Sammanfattning:

Halmstad ska inte be någon om ursäkt för det här. Nej, de spelar inte den vackraste hockeyn för publiken. Men det är den hockeyn man kan vinna matcher med när man har en spelarbudget som kanske är 20% av Trojas.

För oavsett vilka ursäkter man vill använda som Trojasupporter så fick vi ikväll se en match där motivation slår klass. Hemmalaget gjorde skitjobbet och belönades därmed med tre fina poäng.

 

// Mr Troy

Följ Mr Troy på Twitter: @mrtroy15

 

Dela inlägg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

error

Gillar du Div1hockey? Följ oss på våra sociala medier så får du senaste nytt direkt!