Matchanalys: Vimmerby HC – IF Troja/Ljungby

Åter igen så kan inte två lag spela en hockeymatch enligt min föranalys. Jag känner att vi har ett stort kommunikationsproblem här. Ett kommunikationsproblem som inte är felaktig från min sida.

Det som skulle bli en promenadseger för VHC utvecklades till en promenad till seger för IFTL.

Jag ska villigt erkänna att anledningen till mitt sena inlägg är att jag fick 5+game för felaktigt tänkande. Jag har således spenderat senaste timmen i min skamvrå. Inte för att det var mitt fel att jag hamnade där men ett straff måste avtjänas.

Tidigare idag skrev jag att nyckeln till en trojansk vinst är att våga vara tråkigare än hemmalaget. Där tycker jag faktiskt att jag fick lite rätt. Troja spelade faktiskt ganska tråkigt ikväll. Men tråkigt menar jag att man, förutom ett par undantag, hade full koll på defensiven.

Det började inte bra med ett 3 mot 0-läge för VHC. Ett läge där Ragnewall fick sträcka ut för att förneka VHC ett mål. En räddning som skulle visa sig onödig då man i nästa anfall tog ledningen efter en styrning av Wigley. Inte alls oförtjänt och redan här hade jag rullgardinen nerdragen till undre origo av mina övre ögonbryn.

Men sen hände något. Troja började spela smart och tungt. Man tog över matchen. Inte på klassiskt dumdristigt trojanskt sätt där man pressar så hårt att en tropicanajuice framstår som chokladmjölk utan på ett bra sätt. Eller som man säger på hockeyfloskiska – man tog bra beslut på blålinjen.

Inte för att VHC inte saknade chanser men när de dök upp stod Ragnewall där och lattja plock som om bärplockning var en naturlig del av stamträdet.

Tolka nu inte detta som att horskystinna VHC inte var med i matchen – för det var de. I allra högsta grad. Detta blev dock en *****mätning i tråkighet som Troja till slut drog längsta strået i.

När Eric Backman gör ett misstag – ett av få denna afton – så utnyttjar NLM (Noa Lindqvist-Muci) detta genom att stjäla pucken och lägga in den mellan helikopterbladen på den för kvällen utmärkte Rydén.

1-1 på tavlan och denna matchen vägde tyngre än deltagarna i Biggest Looser.

Men så var det saken med att våga vara kontrollerat tråkig. Det är här Troja tidigare dragit det kortaste strået, fått presspanik, surrat som belgiska oliver i sarghörnen för att senare gå bort sig och få en kontring inkörd i arslet.

Så var dock inte fallet denna kväll. Man gneta på och fortsatte utan stress att skapa sina chanser. Chanser som faktiskt höll en aning högre kvalité än VHC:s. Men så var man också det tyngre laget över 60 minuter.

Andraperioden slutade dock mållös men till Trojas favör. Mest på grund av att Backman och Carlsson, i VHC, ville ha powerbreak på 2 minuter när ingen annan ville.

Det skulle då avgöras i tredje. Efter knappa 48 minuter så avlossar Hästspark Fransson en lös fladderprojektil från blå. Rydén släpper retur och där står en omarkerad W. Romfors och sprätter in Trojas tvåa. Kanske inte helt rättvist men ändå ett mål.

Efter detta väger matchbilden naturligt över när VHC jagar kvittering. En kvittering som aldrig kommer. Snarare så sabbar man för sig själva genom ett par utvisningar på slutet.

Troja – mot alla odds – tar således med sig hela potter till Ljungby. Man tar med sig tre poäng från Horsky HC för första gången sen den äldre delen av yngre stenåldern. Rättvist hade varit oavgjort men ikväll fanns inte rättvist på resultattavlan.

Jag skrev inför att Troja skulle lämna WO. Jag står fast vid det. Det var ingen kassaskåpsseger som hade gjort Charles Ingvar Jönsson stolt. Det var en seger för att man tråkade ut Vimmerby till ett par misstag och inget annat. För det kunde lika gärna slutat oavgjort eller till VHC:s fördel.

Sett till hela matchen så kunde det slutat annorlunda. Skillnaden var att Troja denna gång drog längsta strået. Kvarstår gör att VHC kommer bli en otroligt jobbig motståndare för många denna säsong. Man spelar smartare och tightare än raffsetet tillhörande huvudnunnan i Vadstena Kloster. Ikväll räckte det inte hela vägen. Man fick kapitulera två gånger.

För Trojas del är det positiva att man nu fick till en vettig defensiv. Som bekant vinner man inga hockeymatcher på att göra mål utan att inte släppa in några. Man ger sig själv chansen till 3p genom att bara vittja en puck. Man vinner på lite tur och en del skicklighet genom att göra två.

Å andra sidan var det nog ingen som förväntade sig ett större målkalas dessa lagen emellan. Det finns två alldeles för två bra målvakter i dessa lagen för att det ska hända. Båda två fick göra flertalet viktiga räddningar.

Inte minst ska vi tacka lagen för en match som inte kommer gå till historien som den mest underhållande men en match som hade spänning hela vägen i 60 minuter.

Nu ska jag åter ta på mig min specialsydda dumstrut och återgå till min tragiska analysförmåga i den skamvrå jag trots allt förtjänar att stå i.

 

// Mr Troy

Följ Mr Troy på Twitter: @mrtroy15

 

Dela inlägg:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

error

Gillar du Div1hockey? Följ oss på våra sociala medier så får du senaste nytt direkt!