Psykisk ohälsa del 2: Det som inte fick hända har hänt igen – Vakna nu förbundet, Hockeyettan och alla klubbar!!

Nu sitter jag här igen, och skriver ett inlägg som jag hoppades att jag aldrig skulle behöva skriva igen. Det är just på grund av den här anledningen som vi valt att lyfta fram psykisk ohälsa på Div1hockey. Ännu en spelare har valt att avsluta sitt liv i förtid. Den här gången är det backen Jesper Nordin som inte orkade mer.

Jesper är ursprungligen från Härnösand och flyttade till Surahammar inför förra säsongen där han ville göra en av sakerna han älskade mest, att spela hockey. Men säsongen blev inte som det var tänkt. Istället för att ha ett roligt äventyr blev det en lång tid med mobbning och utfrysning från klubbens sida, vilket är något som Jespers mamma berättat om på Facebook.

Jesper är inte ensam om att ha råkat ut för att bli utsatt för mobbning, utfrysning och bli dåligt behandlad av sin klubb vilket gör att spelaren bryts ner mentalt, något som förekommer i alltför många klubbar. Det är just därför jag kämpar med dessa inlägg. Det är dags att vakna NU! Inte imorgon, inte om en vecka. NU! Jag har själv varit involverad i flertalet klubbar de senaste säsongerna på ett eller annat sätt och har sett många klubbar betett sig på ett omänskligt och dåligt sätt mot spelare i laget. Av dessa klubbar jag tänker på som spelar i ettan och högre upp så var det endast en klubb som verkligen tog sin roll på allvar och som inte ansåg sig eller gav sken av att vara högre upp än spelarens värde. Det var Tranås.

I flertalet klubbar har jag sett och hört på nära håll tränare och övrig ledning i klubben frysa ut spelare. Bete sig som att spelare har olika rang i laget där spelarna behandlas därefter. Tränare som inte ens hälsar på sina egna spelare. Tränare som skäller ut spelare högljutt efter ett felpass. Klubbar som tydligt visar att spelaren inte är särskilt önskvärd men som ändå vägrar låta spelaren bryta kontraktet. Klubbar som fryser ut spelare så fort de får kritik tillbaka eller när spelaren för en gångs skull vågar stå upp för sig själv och för övriga i laget. Listan kan göras lång. Många klubbar behandlar spelare som att de är en pjäs i ett spel som är utbytbar om han inte passar in. De behandlar spelare endast som en anställd i ett företag där man enkelt kan göra sig av med spelaren om det inte blir som önskat och därefter bara anställa en ny spelare. Alla anställda ska behandlas bra oavsett vilket företag man jobbar på. Klubbarna måste sluta med detta beteende och inse att dessa ”utbytbara spelare” även är helt vanliga människor med känslor. De är inga pjäser i ett spel, de är människor. Ja, klubben har ett värde men det har även spelarna, deras välmående och liv. Utan spelare finns det inte ens en klubb.

Det är dags att förbundet, Hockeyettan och klubbarna börjar ta detta på allvar nu. Det går inte längre att rycka på axlarna åt det här problemet. Förbundet och Hockeyettan måste börja ställa hårdare krav på klubbarna i deras ageranden och beteenden mot sina spelare. Klubbar måste sluta med att bara stå och titta på när någon mår dåligt. De måste sluta med ignoransen. Hur kan man vara så känslokalla? ”Men i många fall syns det ju inte att spelaren mår dåligt”, nej – men i många fall syns det också och då ska man ALDRIG ignorera det. Aldrig någonsin. Ändå gör många detta medvetet. Jag finner inga ord. Jag är väldigt nyfiken på vad klubbarna gör för att förebygga, hindra och hjälper till med gällande psykisk ohälsa. Kanske är det nästa sak jag bör dyka ner djupare i?

Dessa förändringar hade jag velat se:

  1. Alla klubbar ska ha en mentor / mental coach. En bra coach som spelarna finner förtroende för. Jag vet att det funnits mentorer i vissa klubbar tidigare, men där spelarna inte klickat med mentorn. Detta får inte hända och förstör hela vitsen med att ha en. Mentorn ska vara seriös och ta sitt jobb på största allvar. Han/hon ska ha kontinuerlig kontakt med samtliga spelare och finnas tillgänglig dag som natt för spelarna och deras behov. Det är SÅ SÅ viktigt att spelarna har tillgång till någon att vända sig till. Det kryllar av spelare som mår dåligt i Hockeyettan, som flyttat långt ifrån sina familjer, som kanske inte kommit in helt och hållet i laget och fått nya vänner, som blir mobbade och utfrysta av sin klubb och som får höra arga och i många fall extrema kommentarer från supportrar när det går dåligt. Dessa behöver stödet!
  2. Förbundet borde införa att en psykiatriker eller liknande kommer och informerar och utbildar tränarna under tränarutbildningar. Om ingen tränare har varit med om problemet tidigare, hur ska de veta? Som jag tidigare skrivit, de som lider av psykisk ohälsa är duktiga på att dölja det. Här bör man lära och utbilda blivande tränare hur de ska lära sig att hitta och känna igen minsta tecken på att en spelare mår dåligt, hur de ska agera och vad de ska göra. Tyvärr är kunskapen om just detta fruktansvärt låg i de flesta klubbar. Denna information bör ingå i varje utbildning, för den är så otroligt viktig.
  3. En annan sak jag gärna hade sett är att samtliga klubbar får besök av en psykiatriker/mental coach inför VARJE säsong. Varje år. Där han/hon har en föreläsning och berättar om psykisk ohälsa. Lär spelarna vad det innebär, att det är helt okej att må dåligt och hjälper dom att lära sig vad och hur de ska göra om de drabbas. Lära dom hur man söker hjälp. Lära dom att det INTE är en svaghet att drabbas. För det är just det många spelare tycker. De ska ha en tuff stämpel på sig från supportrar m.m och det blir då otroligt mycket svårare att klara av att ”visa sig mindre tuff och mänsklig”. Man är INTE svag för att man mår dåligt och söker hjälp, det är en jävla styrka att klara av att ta tag i problemet.
  4. Dessutom vill jag se att förbundet startar en utredning och går till botten med vad som har hänt i Surahammar och agerar därefter. Det får ALDRIG någonsin bli såhär!

Sluta ryck på axlarna åt det här enorma problem som finns i Hockeyettan. David och Jesper är inte ensamma, det finns mängder av spelare där ute som mår lika dåligt som behöver att detta tas på allvar och som behöver få hjälp! Kom igen nu Förbundet, Hockeyettan och samtliga klubbar – INNAN en till spelare avslutar sitt liv!

Och ni vet vad jag har sagt: mår ni dåligt, oavsett om ni är spelare, ledare, supportrar eller någon helt annan så finns jag på mikaela.sehlstedt@hotmail.com. Jag hjälper och stöttar er mer än gärna och det ni skriver till mig kommer aldrig någonsin komma ut till någon annan.
Kram och kärlek till er alla!
/Mikaela

 

Dela inlägg:

En reaktion till “Psykisk ohälsa del 2: Det som inte fick hända har hänt igen – Vakna nu förbundet, Hockeyettan och alla klubbar!!

  • 24 juli, 2018 kl. 12:23
    Permalink

    Så sant, så bra skrivet Mikaela!!!!

    Det mänskliga värdet finns inte i många klubbar. De är bara köttklumpar som ska förverkliga andras drömmar. Jag har varit i ett antal hockeyklubbar under åren och sett med egna ögon. Blev själv utsatt för detta, dock inte som spelare, men ändå en del av det man så gärna kallar ”för kollektivet och allas lika värde”.

    Gruppkänsla talar man gärna om, men många tränare ,Sportchefer, styrelser, mfl kan inte ens stava till det ordet, än mindre att leva upp till det.

    Så nu belyser vi detta på allvar.

    Tack Mikaela för att du tar upp detta ämne igen!

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *