Trojas Organisation – Amatörer eller Proffs? – Del 1

I ett tidigare inlägg lovade jag att ta upp det delikata ämnet om Troja och mina tankar kring klubben. Inte den sportsliga delen utan allt runt om. Inte bara gällande nuvarande organisation utan hur det har fungerat en lång tid inom klubben.

Efter att ha följt supportrarnas synpunkter under våren och Trojas förmåga att bemöta detta så mynnar detta ut i följande:

Om dålig kommunikation och osund självbild är avancemangsgrundande så spelar snart Troja i SHL.

Troja är på många sätt en alldeles för proffsig och resursstark klubb för att lira i ettan. Troja är också på många sätt en alldeles för amatörmässig klubb för att förtjäna spel i högre serie. Detta ska jag utveckla mina tankar i kring nu.

Organisation Troja vs Supportrar:

Det är för mig alldeles fantastiskt att Troja ännu inte lyckats sätta upp en möjlighet att sköta årsabonnemang via nätet. Man borde utan större svårigheter kunna sköta försäljning samt administration via ett konto och när allt är klart skickas årskortet hem i brevlådan. Som det är idag så ska det skickas mail, betalas via giro för att sedan gå ner och hämta ut sitt kort. Inte speciellt mycket kundfokus i den lösningen. All denna hantering av årsabonnemang kan inte vara nåt annat är resursslöseri och kostsamt ur alla aspekter. Resurser som skulle kunna användas till annat.

Varför inte en portal likt webbiljett där man enkelt kan gå in och förnya sina platser eller byta till andra om man så önskar? En sån lösning hade i alla fall inte minskat antalet sålda årsabonnemang. Man hade även kunnat göra lösningar där man köper 10 matcher till ett vettigt pris och att man då kan välja ut vilka matcher man anser att biljetten ska gälla. Resterande matcher är den stolen öppen för andra. Möjligheterna är många.

Trojas kommunikation:

Troja är dåliga på att skapa intresse kring klubben. Det är under långa perioder tyst i sociala medier, tidningar och andra kommunikationskanaler. Under en period i våras trodde nog de flesta supportrarna att internetlinan hade havererat på kansliet. Inte en nyhet, spekulation, kommentar eller något annat kom ut från klubben. Självklart kan man inte läcka ut info om pågående förhandlingar men man kan ändå ”läcka ut” lite generellt om hur läget är. Läcker man till rätt personer får det snart stor spridning och man får gratisreklam för stora belopp. Vill man ha snack kring klubben, och på lång sikt få ett ökat intresse, måste man också bjuda till lite. Speciellt som sociala medier idag är den starkaste plattformen för att marknadsföra sig hos den yngre generationen.

Tyvärr tror nog alldeles för många inom Troja att klubben är större än sina supportrar. Man tar allt för givet och har inställningen att vi gör som vi alltid gjort och ni får komma till oss – där vi erbjuder det vi har att erbjuda och inte det som supportrarna vill ha. Lyhördheten hos klubben är periodvis väldigt dålig. Ett tecken på osund självbild.

Idag sträcker sig marknadsföring långt över annonser och massutskick. Marknadsföring idag är inte längre en monolog utan en dialog.   Kanalerna är så många fler och möjligheterna är näst intill oändliga att få upp ett intresse genom att göra sig själva intressanta. Är man intressant i dagens digitala värld så söker sig kunderna till en.

Ett bra första steg kan vara att först och främst skicka ut ett tack till supportar och sponsorer som ger pengar. Personligen har jag gått med i många insamlingar genom åren men jag har aldrig fått ett svar från klubben där de tackar för engagemanget. Inte ett mail, inte ett kort eller inte ens ett tack via högtalarsystemet. Det är detta jag menar med osund självbild. Troja tar dessa bidragen så för givet att man inte ens orkar uppvisa lite ödmjukhet.

Många som jag pratar hockey med säger samma sak. Man bidrar till klubben men det visas ingen större uppskattning eller tacksamhet. Pengarna tas för självklara för att sen försvinna in i ett okänt svart kassahål.

Ett företag som sponsrade med några tusenlappar om året och så gjorde i många år beskrev det så här. Enda gången de hörde av Troja var när nästa inbetalningskort kom.

Troja insamlingar:

Ett annat tecken på osund självbild är Trojas alla insamlingar. Nu senast lanserades Miljonklubben som skulle säkerställa Trojas finansiella styrka. Det blev som det alltid blir. Man går ut och marknadsför denna satsning i ett par veckor och får ihop sådär 100 personer. Sen är det tydligen inte roligt att hålla på med detta utan allt rinner ut i sanden för att sen glömmas bort. Miljonklubben kommer inte vara den sista insamlingen som går samma öde till mötes. Klubb 48, Klubb 1948, Klubb 2048 är ytterligare exempel på insamlingar som startats upp och hårdlanserats för att sedan falla i glömska men får leva kvar för det finns alltid någon som fortfarande går med. Den gemensamma nämnaren är dock att allt till slut faller i glömska och supportrarna vet inte vad de fick för pengarna.

Kort och gott fungerar insamlingar som såhär: För att starta en insamling måste det finnas en tydlig målsättning vad insamlingen ska leda till. Att starta en generell insamling utan mål som ska vara tills vidare kommer aldrig fungera. Vet inte folk vad de får för pengarna kommer folk inte heller att gå med. När kampanjen sen är igång så måste det finnas en tydlig uppföljning med hur det går och en fortsatt marknadsföring av kampanjen. Folk har en benägenhet att gå med i saker när man ser att det går framåt och man dessutom får vara delaktig. När sedan insamling nått sitt mål så avslutar man den och påvisar resultatet som blivit.

Lek med tanken att man istället för miljonklubben valt att kalla insamlingen Miljonkedjan. Insamling om 1.000.000kr där pengarna går oavkortat till tre högkvalitativa förstaline-spelare som ställs in på isen varje match och som levererar. När insamlingen startar ser supportrar och sponsorer ett tydligt mål och när insamlingen avslutas ser man ett tydligt resultat i form av tre spelare som finns där som klubben normalt sett inte haft råd med men som alla känner att de är delaktiga i.

Nu ska jag inte vara gnällig mer för denna gång.

Nästa vecka är det dags för första träningsmatchen. Kryper redan i kroppen. Ska bli fantastiskt roligt att gå dit. Snart börjar det.

//Mr Troy

Följ Mr Troy på Twitter: mrtroy15

Åsikter – Synpunkter – Tips: mr.troy@div1hockey.com

Dela inlägg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *