Matchanalys: Grums IK – IF Troja/Ljungby



Voyager I skickades upp 1977 med syfte att utforska Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Ett jobb som den löste galant. Sedan dess har sonden fortsatt ut i rymden och är nu det människotillverkade föremål som befinner sig längst bort från jorden – på väg ut i galaxen.

Några andra som är ljusår ifrån där de borde vara är också Grums och Troja. Två lag som visar upp en tomhet som är påtaglig. Två lag som har lika mycket självförtroende som en slocknad stjärna. Med den lilla skillnaden att en begagnad stjärna fortfarande sprider ljus omkring sig medans Troja och Grums simmar runt i någon antimateriell sörja av mörker.

För så mörk var matchen. Inget av lagen bjöd upp till något och inget av lagen gick ifrån matchen med ökande ljusstyrka ur den interställära atomsoppa de simmar runt i.

 

Första Perioden:

Som vanligt ser vi ett Troja som äger puck utan att få ut något. Visst satte Troja tryck men mönstret upprepade sig från tidigare matcher där man faktiskt inte får utdelning – eller för den delen ens skapar något hett.

För var det något som utmärkte Troja ikväll så var det just tempobristen. Man kunde tro att materialarn Markus slipat alla skridskor baklänges och lagt på fästvalla för fort gick det inte.

Grums, däremot, åkte som en åderbråcksskadad Dubbelbeckasin i en köldskadad vassrugge. Man åkte runt på halvfart och såg till att göra denna matchen till den kanske mest ointensiva hittills i södra Allettan.

Men för att få till en tråkig match krävs det som bekant två lag på banan.

Det som egentligen hände i första perioden var att Troja presterade ett uselt powerplay efter sex minuter. Grums presterade ett något bättre powerplay i andra halvan där man skapade sig några avslut på mål.

Jonatan Nielsen krutar på från blå och gör 0-1 efter 15.50. Det var inte karriärens bästa skott och det var absolut inte Martin Svedberg bästa ingripande i sin karriär. Pucken glider retfullt in mellan benen och Troja tar ledningen. Ett rättvist mål sett till puckinnehav men inte lika rättvist sett till chanser.

För även om Grums åt sugrör i egen zon i mer eller mindre första perioden så hade man ändå de bästa chanserna. För om det var tempofattigt i övrigt så tryckte grumsspelarna i alla fall på när kontringarna kom. Därav skapade man också de bästa chanserna även om man förlorade skotten med 4-21.

 

Andra Perioden:

Det som var Grums chans var att smitta Troja med trojasjukan. Det gjorde man bra. Genom en tight defensiv så håller man Troja på utsidan i hela första. I andra perioden står Grums upp bättre och matchbilden förändras. Troja är inte längre lika dominanta utan hemmalaget får sina anfall.

Faktum är att Grums vid ett flertal tillfällen spelar sig till avslut som lika gärna kunde gått i mål. En egenskap som vi inte i samma omfattning såg hos det virussjuka Troja. När Troja anföll så slutade det antingen längs med sargen eller inbromsning precis innanför blå. I båda situationerna så slutade det att pucken slukades upp i något svart hål och försvann i tomma intet.

Pelle Hedlund sätter full fart mot trojakassen efter dryga halva matchen. Utdelningen lät inte vänta på sig. Efter att ha rundat målburen serveras Jesper Appel som inte gör något misstag. 1-1 efter 33.23.

Tro nu inte för allt i världen att det var en bra match. Båda lagen åkte runt i något som såg ut som pyjamasparty och det var endast sekvensvis vi såg någon som faktiskt tog i allt vad de hade.

För om första periodens utdragna tråkighet bestod i att Troja oftast var på ena sidan den röda linjen så bestod period två av att man spelade tråkigt över hela banan. Båda lagen visade upp toppklass i dåligt självförtroende när man exempelvis skjuter men pucken ligger kvar eller passar och mottagaren dämpar in pucken som en betongbil i en bergvägg.

Man kan bara sammanfatta andra perioden som den sämsta vi sett i årets Alletta. Ett inspirationslöst pyjamasparty där alla gled runt och hoppades på att någon annan skulle ta tag i läget. Så uselt var det. Men så var det ju också ett bottenmöte.

 



Tredje Perioden:

Efter sju minuter tar Troja timeout. En timeout för att väcka de döda ur narkosen. För Trojas del så hjälpte det temporärt. Man får lite bättre fart vid de tillfällen som man kommer rättvänd med pucken. Detta slutar faktiskt i Mattias Åkessons 1-2 efter 51.34. Ett mål som ändå låg i röret på något sätt.

Eftersom Grums spelat igenom 52 minuter med lika mycket energi som en nedlagt kolgruva så var det bara tacksamt att Troja började backa hem efter ledningsmålet. Den som tackade mest för detta var Filip Karlsson som kvitterar efter 54.37. Filip fick flertalet chanser på bortre stolpen och tråcklade till slut in pucken efter att Ragnewall gjort två superräddningar. Filips mål kommer till efter en delikat passning från Jesper Norbäck.

Om vi nu hade någon förhoppning om mer tempo och jävlar anamma i tredje så trodde vi fel. Så fort kvitteringen var fixad så åkte pyjamasen på igen och man spelade av matchen med inställningen att poäng är bättre än inget.

Spelmässigt så var tredje även den ganska jämn. Troja äger mer puck men det är Grums som kontrar fram de farligaste chanserna. Därav att man också får med sig en poäng.

För Trojas del så har man egentligen bara en sekvens i matchen där man kommer undan med hedern i behåll. Mellan klockslagen 46.59 och 51.34. Mellan timeouten och ledningsmålet så visar man upp att där finns kvalité i truppen som kan leverera om kniven kommer mot strupen.

 

Förlängning:

Det finns en sak man inte ska göra i en hockeyrink. Man ska inte ge Victor Romfors utrymme. Grums gav Romfors utrymme. Romfors utnyttjade detta skoningslöst med matchen prestation där han drar grumsbacken och sprätter upp avgörande bakom den för kvällen utmärkte Martin Svedberg. Troja landar till slut två pinnar och Grums får nöja sig med en.

 

Sammanfattning:

Båda lagen ska ta på den fulaste och mest avskyvärda pyjamas man har. Det var ett bottenmöte och båda lagen spelar som bottenlag. Tempofattigt, fantasilöst och oinspirerat. Ingen ville ta det obekväma arbetet. Faktum är att man hade kunnat kasta in tolv skitdöda rapphöns på isen och det hade varit en mer givande underhållning än den krystade ångestkamp vi fick bevittna i 63.08 minuter. Det mest spännande som hände var att två personer lyckas sänka en tennisboll i hinken i andra periodpausen.

Grums gör det okej utifrån sina förutsättningar. Man har respekt för motståndet i Allettan och man bygger sin spelstil på kontring. Något man nog bör göra med det laget. Ikväll ger det en poäng.

Troja har ett av de bästa lagen på pappret. Just nu är det pappret blött, nött och oläsligt. Ikväll – trots att det stod väldigt mycket på spel – så kliver ingen fram och visar att skåpet ska ställas på plats. Efter att inte ha fått utdelning i första så går man in i osäkerhet. En osäkerhet som faktiskt leder till två kvitteringar från Grums.

Som ett bevis på den fulländade uselheten kan sägas att det bästa med matchen var den extremt bra webbsändningen samt kommentatorerna som skötte den. Toppklass på den!

Matchen ledde inte till full larmklocka för något av lagen då man delade på poängen. Dock kommer kvällens insats inte att räcka speciellt långt mot andra lag och det gäller för båda lagen. Ska poängen börja ramla in får man dra naveln över huvudet och ta tag i sig själv och sin egna insats – sedan kan man försöka bygga lag ur det. För så dåliga var båda lagen ikväll. Båda lagen kan mycket bättre än det här och vi hoppas att detta visar sig redan på söndag. En söndag där både Grums och Troja ska tillbaka på banan och visa att man kan det som man faktiskt fått förutsättningar för att kunna.

Nu kör vi!

 

// Mr Troy

Följ Mr Troy på Twitter: @mrtroy15



Dela inlägg:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

error

Gillar du Div1hockey? Följ oss på våra sociala medier så får du senaste nytt direkt!