Matchanalys: IF Troja/Ljungby – Kallinge/Ronneby IF

Det blev som vanligt. På de senaste sjutton matcherna har nu Troja tretton segrar mot KRIFs fyra. Det är väl bara att konstatera att Troja har det mentala övertaget i dessa matcherna. Kul för Troja. Inte så kul för KRIF.



Det som är intressant när dessa två lagen möts är att det nästan aldrig blir ojämna kamper. Det blev inte ojämnt idag heller. Det är bara den lilla skillnaden att Troja hittar självförtroende i dessa matcherna medans KRIF inte riktigt får till den där sista glöden – av någon märklig anledning.

 

Första Perioden:

Troja inledde aningen bättre. Inte sådär som hemmalag brukar göra men med lite högre frekvens och energi. Inte så att man gjorde KRIF dåliga men man fick dem på svag reträtt. Detta är ju i princip normalförfarandet i varje match. Hemmalaget måste ut och köra av sig de värsta brunsthormonerna innan det kan bli en vanlig match.

I just denna matchen höll Trojas brunstforcering i sig i exakt 6 minuter och 33 sekunder. Då bröt KRIF över blå och fick sitt första längre anfall. Detta var också inledningen på en sekvens – där KRIF dominerade – som varade i exakt 2 minuter och 5 sekunder. I denna sekvens fick man ett antal puckar på mål som Ragnewall fick flaxa runt efter. Puckar som med lite medstuds faktiskt kunde gett bortalaget ledningen. En ledning som inte hade varit alls konstig efter att ha parkerat i Trojas zon i tre raka byten.

Därför var det helt logiskt (läs. ironi) att första målet kom för Troja efter 08.38. Hampus Olsson satte sitt fjärde för säsongen efter att William Romfors serverat brorsan Victor Romfors med en riktig macka längs offensiva blå. Victor skickade omedelbart vidare pucken mot mål där Hampus styrde in den. En riktig klasskontring av Troja.

De resterande dryga elva minuterna av perioden så svängde det fram och tillbaka med chanser åt båda håll. Framför allt KRIF lyckades med konststycket att hela tiden få mer skridsko ut än in. För man var absolut inte oförtjänt av en kvittering. Men tro för allt inte att Troja var ofarliga. Så var inte fallet men KRIF kanske hade fler heta puckar inne i slottet medans Troja hade lite mer av puckinnehavet.

Därför var det logiskt (läs. Ironi) att Troja fick utöka till 2 – 0 genom Oscar Öhman. Mattias Åkesson levererade en räkmacka från sargen, Oscar kom intrampandes över blå, fick en lucka och avslutade med en handledsraket i Isak Edmans högra kryss. En riktig klasskontring av Troja.

 

Andra Perioden:

KRIF kom ut i andra med energi. Man hade bestämt sig för att det skulle bli match. Betalningen för detta blev att man också fick matchens första powerplay efter 24.45.

Därför var det helt logiskt (läs. ironi) att Troja fick utöka till 3-0. Hampus Olsson får friläge, lyfter pucken högt och Edman blev chanslös.

Efter all denna logik var det därför ologiskt att KRIF ganska omgående fick in reduceringen. Jesper Solomon Frisell krutar på från blå. Täcket framför Ragnewall såg till att han var blindare än en starrsjuk sork. Pucken gick direkt in och KRIF fick sin välförtjänta reducering. En reducering som gav ännu mer energi.

KRIF får ett nytt PP efter halva matchen. Eric Brissle reducerar igen med 31.27 på tavlan. Med detta mål får nu istället bortalaget den svaga övervikt i momentum som Troja hade i första. Här får man en period då pucken cirkulerar runt trojamålet och ibland avstyrs med vissa svårigheter av trojaförsvaret.

Hur såg Trojas andraperiod ut då? Ja, man gör inte bort sig. Man skapar absolut sina chanser. Bland annat så skjuter Alexander Edström ett slagskott i stolproten. Så tro för all del inte att Troja var chanslösa.

Därför var det logiskt att William Romfors fick utöka till 4-2 i Trojas första powerplay. Brorsan Victor skickar, inte bara en räkmacka utan en hel räkbaugette till puck, in framför mål där William står och smackar in den. Mål nummer två för kvällen som signerades av bröderna Romfors. Detta efter 39.42 på uret.

 

Tredje Perioden:

Påminde i stort om de två första perioderna med den lilla skillnaden att Troja nu tog det lite försiktigare medans KRIF chansade lite mer. Absolut inget konstigt i det.

Var det då ens nära för KRIF att reducera och kvittera? Ja, det får man säga. Närmast kom nog Victor Laz som på något outgrundligt sätt lyckades lägga pucken mellan Ragnewall och bortre stolpen. Ja, man kan göra så om Ragnewall befinner sig längre bort än bortre stolpen. Det är inte ofta en målvakt befinner sig så långt bort från målet, mer än när den samme är helt överspelad. Victor hade ungefär ett helt öppet mål att sikta på men lägger den lite för långt åt vänster. Lite längre utanför och det hade funnits en risk att han vallat in den via Ragnewall. Ibland får man som hemmasupporter vara glad över att motståndarna inte skjuter hur illa som helst.

Men detta var det signifikativa för perioden. KRIF försökte men fick inte igenom mer än två-tre puckar som skapade oreda framför mål. Inte ens när man plockade Edman de sista 150 sekunderna så fick man något riktigt tryck. Troja fredade sig väl.

 

Sammanfattning:

Det värsta man vet som supporter är när ens lag gör en bra match men får kämpa för att få in målen. Samtidigt som motståndarna får in till synes ganska enkla mål.

Men ekvationen är ganska enkel ändå. Lag som gör så kallade enkla mål är oftast i grunden ett riktigt bra lag. Lag som är aningen lite lägre i kvalité tar inte besluten lika snabbt och chansen rinner dem – med några tiondelar – ur händerna.

Så skulle jag vilja sammanfatta det hela. KRIF är ett bra lag som inte kommer ha några större problem att klara Allettan. Troja är dock av – tillsammans med Nybro – de lag som kommer göra upp om seriesegern. För både Troja och Nybro visar upp den där lilla extra kvalitén som saknas hos de andra. Den där extra kvalitén som KRIF hade förra året när man rensade hem Allettan i överlägsen stil.

 

// Mr Troy

Följ Mr Troy på Twitter: @mrtroy15



Dela inlägg:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

error

Gillar du Div1hockey? Följ oss på våra sociala medier så får du senaste nytt direkt!