Tranås AIF – dags att bli trovärdiga?

Tranås tillhör ett av de lag som lyckas bli uppsnackade varje år. I denna församling ingår dessutom Östersund, Hudiksvall, Piteå, Boden och delvis Huddinge. Det Tranås ska ha är att man ur denna sextett faktiskt är det instrument som levererat den bästa musikaliska kompositionen de senaste säsongerna.

Föregående säsong kan mest beskrivas som en tur i en gammal racklig berg-o-dalbana. En bana så sliten att det är slitenheten som ger adrenalinet – inte åkturen i sig.

I HE Södra slutar man fyra på 41p. Ett resultat som i alla fall jag ungefär hade förväntat mig. Raset kom sedan i Allettan. Man inleder serien under på ett sätt ingen såg komma. Efter ett intensivt lagarbete – där alla drog åt samma håll – så lyckades man försvara jumboplatsen hela vägen fram till omgång 10 innan vändningen kom.

Så illa var det.

På de 10 första matcherna lyckades man skrapa ihop 8p. En stark bedrift med tanke på spelarmaterialet man hade. För att hamna där måste samtliga tjugotalet spelare faktiskt dra nedåt. Dock var ett visst mått av styrka också att man genom en kraftsamling tar hem 18p (6 vunna matcher) på de 8 sista. Därmed tog man sig in i playoff genom en sjundeplats.

I PO städar man först av Piteå med 2-1 i matcher. Notera att samtliga matcher gick till sudden. På lotten får man sedan ett slutkört och formdippande Hammers vars resa slutar när TAIF vinner två raka. PO3 blir en matchserie mellan Taif och BOIS. Vid 1-1 i matcher stoppar läderlappensjukan säsongen och alla går på semester.

Med det kan man sammafatta TAIFs förehavanden som lika förtroendeingivande som en väderprognos, ett politikertal, en människa med indisk engelska som ringer och säger att det är problem med datorn eller för den delen dessa pulver som gör att man går ner i vikt utan att träna.

Hur ser det ut i år då?

 

Målvakter:

Isak Ragnevad kände för att strypa sill och drog till Hanhals. In kommer David Elmgren från HC Dalen. Ett målvaktsbyte som på något sätt går rakt av utan mellanskillnad. Elmgren är en stabil ettanmålvakt som är just stabil. Kanske inte den med högst nivå men samtidigt inte heller att han speciellt ofta ställer till det. En vettig värvning som kommer ge valuta för pengarna.

Som reserv finns Daniel Eriksson som stannar efter att ha fått känna på Tranås redan förra året, via utlåning från Lindlöven. Eriksson är den av de två som har lite att bevisa. Med 23 fyllda år får snart genombrottet slå igenom om karriären ska ta fart. Tveksamt om speltiden bakom Elmgren kommer räcka för det.

 

Backar:

Lämnar gör Isak Ahrling och Anti Kauppila. In kommer Ludvig Martinsson. Summa summarum så får man en ersättare som ersätter två andra. Martinsson är ett tungt förvärv som levererat över tid och kommer göra så även i TAIF. Kort och gott det man kallar en förstärkning.

Utöver det har backarna suttit still i båten och man får behålla stommen.

Fredrik Lindström kräver ingen närmare presentation. En av Hockeyettans bättre offensiva backar som vilket annat lag som helst hade dreglat över att få värva. Dock är Lindström trogen som en gammal märr och inleder sin sjätte säsong i klubben.

Offensivt komplement finns också i Filip Halvordsson. Vi pratar inte Lindströmklass men samtidigt ett nog så kompetent komplement.

På den defensiva skalan hittar man William Wennström och Oskar Karlsson. Utav dessa två är det William som löser en prekär situation med finess medans Oskar löser det med fysik. Inget av det är rätt eller fel om man bara får stopp på motståndarna.

Jacob Olbing och Albin Torstensson fyller ut var sin backplats. Två okej backar som ändå är mer bredare än de är spetsiga. Fortfarande dock på den nivån att de hade tagit en ordinarie plats i de flesta andra ettanlag.

Sist men absolut spännande är jättelöftet Love Palm. Endast 16 år gammal och redan belönad men ett A-lagskontrakt. Hade varit otroligt kul om Love slagit sig in och satt de gamla gubbarna på plats. Oavsett så så är det ett namn att hålla ögonen på framöver då han förmodligen snart spelar på en högre nivå.

 

Forwards:

Det är ingen mening att spara på krutet. TAIF har forwards som skulle skrämma även den mest rabiessmittade jycke. Anders Skoog, Bröderna Eklöf och Filip Petersson tillhör ettans absolut toppskikt i offensiv kompetens. Fyra spelare som utgör lagets offensiva motor och har så gjort under flera säsonger. Toppklass.

Simon Rodling ansluter från Nyköping. Med detta får man in en kompetent målskytt och som dessutom är på väg uppåt i karriären. Ett bra förvärv som faktiskt kan ta hem hela målligan i höstserien.

Emil Backman ansluter från Hanhals. En vettigt breddvärvning.

Hampus Olsson ansluter från Troja. Också detta en vettig breddvärvning.

Ett spännande namn in är Christoffer Rapp från Leksand J-20. Christoffer gör med detta sin första seniorsäsong efter flera starka juniorsäsonger och kan mycket väl bli blomman som blommar denna vinter. Det är egentligen bara upp till honom själv.

Nu börjar vi närma oss de kvarvarande breddspelarna. Ivar Arnesson, Lukas Isaksson, Rasmus Koskinen, Max Rapp, Tobias Sjökvist och Melker Torstensson fyller ut de sista forwardsplatserna. Av dessa är det Rasmus Koskinen som har det bäst förspänt att ta ytterligare ett pinnsteg på karriärstegen. Men mest sannolikt så denna sextett köra igenom säsongen på ett mer anonymt plan.

 

Sammanfattning:

Jag litar inte på TAIF. De har en historik av alldeles för inkonsekventa säsonger där de matchar näst intill allsvensk klass med absolut skräpnivå även för ettan. Jag litar faktiskt mer på Microsoft Tech Departments samtal där en indier försöker få mig att installera spyware. Jag litar mer på bantningspiller, nigeriabrev och väderleksrapporter från SMHI. Jag litar mer på vallöften och dricksvatten utomlands. Jag litar mer på rå kyckling i Bangkok än TAIF:s förmåga att spela bra en hel säsong.

För facit är inte alls så smickrande. Visst har man tagit sig till kvalserien för två år sedan och hade chansen i våras. Men i den kontexten ska det in att de kanske inte heller fick den tuffaste resan genom PO. Man räddas dessutom av en fin tradition av att vinna matcher som går till sudden.

I år ser det truppmässigt inte heller genomimponerande ut. Förvisso har man inte tappat speciellt mycket – och framför allt ingen större spets – men samtidigt är jag inte helt övertygad om att förvärven kommer lyfta laget så mycket heller. Olsson, Rapp och Backman kommer ha en del att bevisa. Rodling kanske är den tungan på vågen som gör att det blir Tranås år i år.

För in i ekvationen ska också att många andra lag ser sämre ut i år. Det blir till TAIF:s fördel när man behållt sin egna nivå intakt.

Målvaktssidan är stabil men inte seriens bästa. Elmgren är en Volvo 940 mellan stolparna. En målvakt som alltid fungerar men som inte har Rydénklass att helt stänga igen en match.

Backsidan har fyra starka kort. Sen breddar det av ganska bra. Helt klart en duglig backuppsättning för ettan och som kommer ta laget en bit. Dok säger ryggraden att den hade gått att stärka lite till.

Forwardssidan har sina mastodonter. Växtstommen med Skoog, Eklöf, Eklöf och furan vid namn Filip kommer ställa till det ordentligt för många motståndare i vinter. Rodling kommer helt klart få bära ett ordentligt målskytteansvar. Bakom där andas det dock lite mer mediokert. Koskinen och Rapp behöver nog blomma ett steg till.

Därför ger jag TAIF betyget 3+/5. Målvakt- och backsidan är inte på topp. I princip en trea. Forwardssidan väger helt klart upp och skulle själva få en fyra. Men att bara göra mål vinner man inga hockeymatcher på. Så en trea med ett plustecken känns helt rätt faktiskt.

 

// Mr Troy



Dela inlägg:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

error

Gillar du Div1hockey? Följ oss på våra sociala medier så får du senaste nytt direkt!