Vimmerby HC – Djupskogens Cathy Bates

Tränarens betydelse för laget är ibland ett omtvistat ämne. När det går bra är det oftast laget som är bra men när det bär emot är det oftast tränarens fel. Sanningen lär väl ligga någonstans där emellan. Dock är det sällan som det blir lika tydligt som i VHC.

Horsky drog till Karlskrona och ersattes av Peter Nordström. Knappt hade tejpen torkat innan det var fullt drag i socknen. Med Peter vid rodret så inledde VHC förra året i total moll. Faktiskt ganska nattsvart. Visst hade man blivit fint dränerade men att det skulle gå så risigt trodde nog ingen.

Ris fick Horsky i Karlskrona. Det tog inte speciellt lång tid innan Phil och klubben var som hund och katt. Phil drog. KHK drog inte. I alla fall inte i den ekonomiska nödbroms som dinglat framför nosen på dem. Är ju självklart att spendera pengar man inte har på en tränare till.

Efter att VHC då faktiskt floppat i inledningen och att succétränaren Phil helt plötsligt blev ledig så är vi då på nivån lågstadiematematik för att kunna räkna ut hur det skulle sluta. Nordström fick ta raggarbilen tillbaka till Sibylla i Grums medans Horsky fick ta över tränarjobbet i VHC.

Nu räckte det inte för att rädda allettanplatsen men skälvde gjorde samtliga lag under vårsäsongen. För efter en tramsigt dålig 8:e-plats i höstserien så går man in och städar av vårserien alldeles sådär vimmerbysiskt överlägset. 15 vunna matcher och en defensiv tightare än en gördel på Michelinmannen.

I PO städar man bort KRIF i första rundan. Trots att man förlorar hemma så tar man ändå hedern av KRIF genom två diciplinerade bortavinster. Huddingesupportrarna blev glada när de valde VHC. Jag varnade dem direkt och sa att ni kommer inte fixa VHC. Inte när de spelar sin absolut bästa defensiva hockeyn med en Helikopter-Tomas i form. De skrattade. Jag fick rätt.

VHC hade skickat Hudik på semester också. I en kvalserie hade jag inte vågat räkna bort dem. Det hade kunnat räcka. Man är som Cathy Bates. Ett lag som både kan kännas mänskligt och omänskligt i sina olika skepnader.

Vi ska inte räkna bort VHC i år heller. Nu är man tillbaka på sin startruta och bygger på nytt. Med Phil som ansvarig bakom spakarna finns det potential.

 

Målvakter:

Som ny helikopterbackup hittar vi Gustav Bågenvik som ansluter från Grums. Ja, han tog väl Nordströms raggarbil tillbaka. En starkare andrekeeper än normalt i VHC. Bågenvik kommer absolut kunna ta upp kampen mot helikoptern och helt klart vara en stabil avlastning i serielunket.

Kvar står självklart också Tomas Rydén. I kombinationen med ett riktigt bra försvar så är emellanåt Rydén en helt sjuk puckvägg. En av seriens absolut högsta högstanivåer. En nivå som alldeles för ofta kommer fram just i matcher mot andra bra lag eller i play off. Det är Tomas unika förmåga att stå på huvudet som gör att jag kallar honom helikoptern.

Med Gustav och Tomas där bak så kan VHC känna sig helt trygga.

 

Backar:

Stannar gör Oskar Carlsson, Linus Ljung och Pelle Ström. Tre stabila pjäser att bygga vidare ett försvar på. Christoffer Rasch funderar vidare och har ännu inte bestämt sig vad det verkar. En förlängning där och VHC kommer har en kvadrett backar av bra kaliber.

Klart in är i alla fall Jonathan Augustin från Nybro. Gick lite trögt för Jonathan i Vikings men med en nystart i VHC kanske karriären tar ny fart. Ett vettigt förvärv på bredden.

Från Kiruna hämtar man in Olle Hellström. Ett vettigt val gällande offensiven men kanske inte det stabilaste ishotellet att luta sig mot i den defensiva stormen. Men med lite ny coachning kan allt hända. Någon måste ju avlasta Oskar Carlsson och här finns Olles chans.

Någon som tröttnat på att alltid få stryk av VHC är Oskar Lindgren. Han lämnar nämligen KRIF och går till VHC. Ja, vi vet ju att den främsta hobbyn i Vimmerby är att nugga Troja och KRIF på poäng. Nu får Oskar chansen att stå på det firande lagets sida. Ett vettigt breddförvärv som inte kommer göra bort sig.

Sex backar på listan öppnar för en spelare till. Blir det Rasch håller backuppsättningen en bra ettannivå. Kanske inte toppklass men i nivå av att läsa Bamse istället för Batman. Man vet att det inte kommer hända så mycket mer än lite drogberikad honung och en och annan åsna som tar hem ett V75-lopp. I sak roligt och trevligt men kanske inte superspännande.

 

Forwards:

På tal om att lyckas bevara en viktig stomme. Det hittar man även på forwardssidan. Oscar Gustafsson, Pierre Gustavsson, Anton Karlsson, Jakob Karlsson, Oliver Kempainen, Maximilian Popovic, och Mathias Wigley stannar. Nyckelspelarna här är Anton, Jakob och Mathias. Tre spelare som under många säsonger burit lagets offensiv. Pierre, Oliver och Maximilian är i sak inte lika oersättliga gällande den offensiva biten men nog så viktiga i det skitiga arbetet när det behövs. Med andra ord bra komplementspelare till lagets ”stjärnor”.

Från Piteå hämtas Ludvig Vännström. En 21-åring som det ännu inte lossnat fullt ut för men som har framtiden för sig.

Gustav Jansson ansluter från Vallentuna. Ytterligare ett spännande namn som inte heller fått islossningen att smälta. Efter två stabila säsonger i lättare östra är det nu dags att dra på blåstället och fortsätta leverera i tuffare södra. Ett spännande förvärv.

Ett bra ettanförvärv hittar vi i Max Pålholm från Boden. En väletablerad spelare som levererat i flera säsonger och som kommer fortsätta leverera i VHC. Inget spetsförvärv men ändå en spelare som skulle ta en plats i de flesta lags två toppkedjor.

Jonas Nyman har tröttnat på en dialekt som låter som en blandning av göteborgska och finska. Han drar nämligen från Skövde och kritar på för VHC. Jonas är ett bra förvärv även han. En spelare som levererat över tid och som inte kommer bli en besvikelse på höglandet.

Det lämnar också utrymme för några spelare in ytterligare. Dock står sig VHC bra redan nu gällande forwardssidan. Ett par spetsförvärv in och det börjar se löjligt intressant ut. Ett par måttliga förvärv in och det ser fortfarande intressant ut om än inte längre löjligt.

 

Sammanfattning:

Det är en liten detalj som alltid skaver med Vimmerby. På  pappret ser de alltid överkantsokej ut. De har ett lag som kommer vara med där men samtidigt inte kanske ett självklart topplag.

Den skavande detaljen heter Horsky. Horsky har under två säsonger visat att han kan ta ett gäng halvruggiga ankungar och bygga ihop till en svan. Nej, VHC spelar inte den roligaste ishockeyn när de är i Phil-mode men de spelar en väldigt vinnande ishockey. En ishockey där man sätter 8 man i egen zon för att tråka ut motståndarna till misstag. En spelidé som just bär frukt mot spelande lag såsom Troja, Nybro, Huddinge och KRIF.

Det är därför man också kan torska helt oförklarligt mot lag som Tyringe och Borås. När man inte får spela sitt defensiva och täta spel så tröttnar man på sig själva och går bort sig på egen hand.

Truppmässigt – trots att man tappat en del spets även i år – ser bra ut. Man är vana vid att få plantera nya spelare varje år. Där ser jag inte problem alls. Några av dessa kommer blomma ut.

Man har kanske inte Nybros överdrivna offensiva förmåga. Man har kanske inte Trojas överdrivna defensiva förmåga. Man har däremot en alldeles tillräcklig förmåga för att vara med i toppen. En stabil uppsättning målvakter. En vettigt och stabil backuppsättning som går att piffa till. En stabil och vettig forwardsuppsättning som går att göda till blomning och spetsa till.

Mitt samlade betyg på VHC blir därmed i paritet med Troja. 3,5 av 5 möjliga. En stark målvaktssida skyddas av en lite svagare backsida som i sin tur skyddas av en lite starkare forwardssida. Helhetsmässigt ett helt okej lag.

 

// Mr Troy

 

Dela inlägg:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

error

Gillar du Div1hockey? Följ oss på våra sociala medier så får du senaste nytt direkt!